Idag kom det första lilla paketet. Jag stod med röva rätt upp i vädret och grävde fram rötterna på ogräset som vuxit sig stora och prydliga på vår blivande ”epa-parkering” när PostNordbilen rullade förbi med sedvanligt surmulen förare. Jag relaterar stenhårt, jag ser lika munter ut jag. En del av oss är bara födda sådär, ”med leendet uppochner”.
Änywäj, bestämde mig för att göra färdigt den där förbannade ogräsrensningen först innan jag skulle dyka med huvudet först ner i brevlådan, och ju närmre jag kom gatans asfalt desto hårdare satt de där jävla rötterna. Så på med musik och tänka arga tankar. Vips! Färdig. Tog nog en timme och svetten rann som om maken stått bakom och vattnat mig med trädgårdskannan, men jävlar vad bra det känns nu efteråt. Nu är det inte dags förrän i september igen, hoot-hoot!
I brevlådan låg två paket, bägge till… moi. Så nu har insamlingen av utrustning och grejer börjat. Appen skvallrar om att morgondagen kommer med fler leveranser, och ooooohh, jag är som ett barn som fått 50 spänn att gå loss med i lösgodisbutiken på 80-talet. Wah-wah-wah! Vill bara sätta igång nu, men behöver få hem alltihop innan jag kan dra på med gasen och lära mig nåt helt nytt och – i mina ögon – jävligt spännande, utmanande och kreativt.
Kläm,
Lisa.
Lämna ett svar