Det roliga blev kort när materialet tog slut.

Skrivet av

i

Jamen dåså, då har jag börjat med den ena delen av min nya grej. Förmodligen den svåraste delen också, men ja, ja. 2 hammare är förbrukade, tummen har fått sig några rejäla kyssar när den inte velat hålla sig på plats och resultatet? Herrejävlar vad jag skrattat åt hur fruktansvärt jävla illa det ser ut. Men man får liksom tänka att eftersom jag aldrig gjort det innan så kan man ju heller inte förvänta sig supergrejer på en enda gång. Eller..? Jag har ju n-å-g-o-t svårt för att inte gasa på i både handling och tanke.

Änywäj så har jag fått banka skiten ur stumt material, sådär så att krukorna skuttat för livet på bänken. Skönt för armarna och sinnet, men jag tror inte växterna är lika förtjusta.

Så nu är ny hammare beställd och imorgon ska jag kolla om vi har material hemma för att fixa ihop en liten arbetsbänk istället. En köksö, ett tunt matbord och ett halvrangligt skrivbord är ju i alla fall inte lägligt för det här.
Mer material får jag också beställa hem, det gick åt som bara fan eftersom jag aldrig kunde slå rätt. Det var själve jävlen vad det skulle vara svårt då. Så otippat…
Behöver bara lokalisera var jag hittar storpack så att jag slipper sitta här och deppa och istället träna på så jag blir sådär asgrym som alla andra som föds naturligt med talang.

När jag väl tröttnade och kände mig färdig med 5 ämnen, tog de skällande marsvinen och jag en lång runda genom skogen. Regn och därmed regnställ på oss alla. Halvvägs igenom, sol – jag höll på att smälla av. Jyckarnas täcken kan man ju ta av och bära, men alltså… Regnbyxor… Skoja inte att det rann på insidan, kändes nästan som när man pinkar och det rinner längs benen. Fast det har väl ingen annan nånsin gjort förstår jag. Skitsamma. Det var bara att ta det steg för steg och har man Rolf med sig så blir det liksom i hans tempo – annars går han baklänges. Och han ska hinna nosa på aaallting.
Så jag vill faktiskt våga påstå att jag tränat på 3 olika sätt idag. Jag har bankat, jag har jobbat med huvudet och jag har släpat mig fram i skogen. Det är inte kattskit det, inte.

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *