Lilla Betty I har gjort sitt och blev tömd och hängd på tork härom dagen. Vattnet tackade rabatterna och krukorna för nu när det är ytterligare en värmebölja.
Under tiden så fick grannarna avnjuta en afton då svordomarna ekade mellan husväggarna och vi kämpade på för att få upp Betty II. Dock, jävligt mycket mindre svordomar och bättre samarbete än när vi skulle montera upp den gigantiska hundgården som brukshunden minsann knappt aldrig vistades i under sin livstid eftersom han trivdes bättre inne. Men nu har vi i alla fall fått ihop den där sabla Betty II och jag har redan hunnit plaska runt lite.
För det är ju det där, man kan inte importera en havstjej till skogen och tro att hon inte kommer vilja ligga och guppa i baljan när det är varmt.
Det farliga med en pööl är ju dock det där med att man blir lite nerkyld. I alla fall jag. Det är 21 grader i vattnet vilket ger lite havsfeeling (eller jah… diskutabelt). Så vad hände? Jooomensåattehm… Jag badade, lade mig på solsängen och läste. Och så upprepades proceduren några gånger. Under kvällen tyckte jag att byxan skavde, så gick in på muggen och kollade i spegeln. Waaaahh!! Tacka fan att det känns lite märkligt när man grillat upp hela jävla baksidan av kroppen… Tror ni det varit skönt att sova? Ha!
Så jag får väl erkänna att jag legat av mig dårå. Det är trots allt X antal år sedan jag låg på klipporna vid havet varje dag hela somrarna. Typ 20. På den tiden hade man en slags marineringsteknik och låg som en spettad kyckling i en snurrgrill. Man brände sig fan inte mer än under fotsulorna när man skulle skutta ner i spat för lite griljering.
Funderade ett tag på om jag skulle skylla på boken. Den var alldeles för rolig att läsa för att lägga den ifrån mig. Eller om jag skulle skylla på resten av familjen som var iväg och därmed inte kom ut och störde mig stup i kvarten. Men näe, bara att erkänna (röd)färg – felet var mitt.
Kläm,
Lisa
Lämna ett svar