Igår var det pöölhäng här hemma som gällde hela dagen. Värmen har hittat tillbaka, och jag var mentalt rastlös. Så bada, läsa, lösa sudoku och bada ännu mer. Resten av familjen höll sin i AC-luften inne, men kikade åtminstone ut lite då och då.
När kvällen kom och man kunde tro att det skulle svalka av lite, så satte jag mig att stansa cuffs. Hade några ord jag kände behövde få lämna huvudet så det i alla fall skulle bli en sak mindre därinne.
Och det tar sig, minsann! Fingrarna börjar få in muskelminnet och ögat vänjer sig vid måtten. Roligt är det också, vilket gör att huvudet tystnar medan jag sitter där. Jag går in som i en egen liten ”skaparbubbla”. Underbart skönt!
Nu behöver dock det andra armbandsstället komma, för det fyller på rätt fort när jag sitter där. Jag älskar ju att få ur mig ord man kanske bara tänker i vanliga fall, så det lär bli en hel samling.
Det är kanske tur att jag fyller år i höst, för det är mycket jag villhöver just nu. Fler armbandsställ och även ställningar för halsband, fotlänkar och örhängen. Material kan man inte heller ha för mycket av, har jag märkt. Det går åt rykande fort!
En halvkroppsdocka i svart sammet går jag och suktar efter som en skådis längtar efter en Oscar, och så vidare. Det är när man sitter där som man märker vad som faktiskt behövs för att kunna utvecklas ännu mer. Och just det där att utvecklas – det är grejer det!
Idag är det ta mig fan ännu varmare ute, så pälsgrabbarna och jag trycker faktiskt inne i AC-luften. Funderar på att sätta mig och skapa lite ikväll igen, men vi får se. Det är aldrig planerat och jag vet aldrig vad jag ska hitta på förrän jag sitter där, det är då det blir som bäst.
Dö inte därute i hettan folket!
Kläm,
Lisa.
Lämna ett svar