Vad Lisa Sa

Kategori: Smyckestillverkning

  • Varma dagar händer… ingenting.

    Jag hanterar värme jävligt dåligt. Typ inte alls. Kan man vara värmeallergiker, då är jag fan det. Därför blir det inte mycket tränande på hantverk just nu, eftersom jag måste sitta ute för att ha bäst (läs; det mest stumma) underlag som går att hitta här hemma. Gör jag det i den värme vi har nu, då dör jag antagligen.

    Dessutom skulle jag inte kunna hålla stansarna det minsta rätt, de skulle bara slira runt av all svett. Och jag tror inte min tumme skulle uppskatta fler felslag, ärligt talat… Men! Har ju fått hem min nya hammare, så nu kanske jag faktiskt prickar rätt? Den är till särskilt för just ändamålet, så den borde ju inte söka sig till tummar då?…

    Jag vet inte vad det är med just armband som tilltalar mig så som de gör. Har alltid gjort. Örhängen? Njae. Ringar? Mjaah. Armband? Absolut. Och trots att jag nu ska börja tillverka mina egna, så kan jag ändå inte sluta kika runt på typ Sellpy och Tradera för att fynda retro. För det är det där jag är helt tokig i, att sätta ihop använt med nytt. Det gamla bär historia. Det nya är med och skapar. Och med allt krimskrams kan man dekorera sig själv lite som man själv känner. Kul, juh!

    De gapiga mexikanarna ligger mest i pälsiga högar där golvet är som svalast, de vill inte ens vara ute. Korta rastningar som vi får kämpa oss igenom, alla tre. Lite vind hade ju liksom inte skadat nån av oss… Igår eftermiddag fick de simma lite i pöölen, sen var det onda ögon på mig efter det. Husse blev bägges favorit resten av kvällen. Idag verkar jag i alla fall vara accepterad.

    Resten av denna dag blir det bad, läsa böcker, klunka vätskeersättning och göra typ ingenting alls, vilket är ungefär det läkaren har gett mig på recept. Träningen går ju sådär, kan man komma undan med ”vattengympa” istället för att rycka i skivstång??…

    Imorgon ska det tydligen bli ”sämre väder”, men om det innebär att jag kan andas utan att få ångestklumpar i bröstet och röra på mig utan att riskera flyta ur kläderna av min egen svett – då är jag fan all in!

    Hur har ni det i värmen?

    Kläm,
    Lisa.

  • Har aldrig haft nån billig hobby innan, varför börja nu?

    Det tog tid att lära mig vad jag behöver just i detta uppstartande, för att inte tala om den dryga väntan på att få hem grejerna. CGPT har gått jävligt varm kan jag lova. Men! Sen har det klonkat på rätt bra här hemma de senaste dagarna. Svordomar har väl också förekommit lite mängder av…
    Men idag blev faktiskt de första cuffsen jag nånsin gjort klara. Så klara jag känner att de kunde bli. För total katastrof är väl rätt jävla bra beskrivning på dem, faktiskt. Ojämna, text som sitter hejkomochskjutmig för att jag inte fattar mätningen och lite sådär. Men det är ju inte för inte som man säger att övning ger färdighet, och det här, det här har jag fått förbannat blodad tand av.

    Min grundtanke är att lära mig en sak i taget, vilket innebär att jag nu i sommar ska lära mig stansning och böjning av cuffs. Steget under hösten/vintern är tänkt att bli halsbandstillverkning. Ett pilleriplock utan dess like har jag förstått, men det kittlar extremt just för att jag aldrig hittar smycken som tilltalar min smak och som har en rimlig prislapp. Och att kunna bära sitt eget? Fatta hur coolt!
    Ska bli spännande att se om jag ens lyckas följa planen, för jag är fan urkass på sånt när jag får upp intresset för nåt. Då ska det bara rulla på, fort som faaan.

    Jag har inte bestämt ifall det är något som kommer dyka upp i butiken här framöver, men jag kommer däremot dela med mig av tabbar och framsteg här. För det kan ni ge er fan på att det kommer bli många av. Tabbar alltså. Har man a-l-d-r-i-g hållit på med nåt sånt här, då tar det tid att hitta de rätta finesserna. Har jag hört. Själv ser jag fram emot att få sitta i min egen bubbla och bara… tillverka. Att på riktigt bara få vara… ifred och göra. Inte bli kroniskt avbruten med andra arbetsuppgifter, inte en massa andra måsten – bara få göra. I min egen takt. När jag själv känner för det. Och kanske bäst av allt – f-ö-r att jag känner för det!

    Är ni med på resan? *Tjuu-tjuu* (Kan man bli töntigare? … Näe.).

    Kläm,
    Lisa.