Igår kom materialleveransen,men jag var upptagen med att dra på mig ännu ett värmeslag genom att stöka i trädgården. Men när jag väl hade suttit och kylt ner mig med kallt vatten både i och runt mig, så hjälpte sonen mig att packa upp.
Och jag kunde ju självklart inte hålla fingrarna i styr trots att jag lovat mig själv att vänta med annat tills jag fått in snitsen på stansningen. ”En sak i taget”, och så vidare… Sååå… Första halsbandet är klart!
Men så är det ju det där… Varje gång jag får en leverans så upptäcker jag direkt att det här, det kommer gå åt – fort! Så nu blir det till att kolla runt efter större förpackningar och metervara.
Men det är skitkul att lära sig nytt. Få upptäcka sin kreativa sida på nytt. Jag har upptäckt att jag blir lugn av att sitta och pilla med sånt här. Det betyder inte att jag nu sitter hela tiden, men jag har alternativet att sätta mig vid bänken när andan faller på. Typ.
Sen är ju jag, jag. Och man kan ju räkna med att så fort jag börjar med en grej så sneglar jag på nästa. Så nu spanar jag såklart efter det där staffliet jag nämnt. Aldrig en stilla tanke, alltid en framåtrörelse.
Man får ta vad man har, och även om det inte hänger korrekt på den här gula gamla bysten så får man i alla fall ett hum om hur det ser ut. Metallplattan är givetvis stansad.
Måste erkänna att jag blev väldigt nöjd då detta är det första halsbandet jag gjort som inte är av gummiband och plastpärlor och årtalet -86.
Det var riktigt roligt att sitta och pilla, mäta och fundera, men det tog inte många sekunder innan jag hade målbilden klar. Och handen vande sig rätt fort vid det lilla, det är bara belysningen som behöver bli 100% bättre. Att flytta runt på en gammal skrivbordslampa kändes mest meckigt mitt i ett moment där man ska fästa något. Kanske skulle testa pannlampa istället?
Fan, det dröjer nog inte länge förrän jag sitter med såna där fräsiga förstoringsglasögon med ledbelysning, håret står åt alla håll och hela rummet stinker varm metall, haha! Riktigt proffsig som man är så har jag hängt det på anslagstavlan. Får väl fixa nåt vettigare att hänga det på framöver. För fler blir det!
Kläm,
Lisa.
Lämna ett svar