Det har varit tyst på tangentknacket ett tag, man kan kalla det för att jag tog lite ”semester”. Faktum är att jag haft ett rejält inspirationsdropp av olika anledningar, men nu börjar det repa sig igen. Det är ju så det blir ibland, antar jag. Men visst, det har ju gett tid till att jobba med trädgården och samtidigt fundera ut hur jag vill att kollektionen ska se ut istället. Ruskigt bra kombo, faktiskt, när man tänker efter.
De som känner mig vet nog ungefär vad som händer om jag inte styr upp mig själv lite. Då ska jag fixa med smyckena, måla tavlor, göra mindre trädgårdsstatyer av skrot och så vidare. Ta det lite jävla piano liksom. Men vem vet, jag kanske kommer dit också? Den kreativa sidan har precis bara börjat vakna inombords.
Efter mycket om och men fick jag i alla fall hem mitt större cuffställ.
När alla cuffs flyttade över såg det inte alls lika mycket ut som innan, och det var ju en sporre att sätta sig ner och banka lite ny plåt.
För tillfället inväntar jag (ännu en gång) mer halsbandsmaterial i form av kedjor, och jag satsar – självklart – på 316. Allt för att det ska vara så vänligt för bäraren som möjligt. Det är nog faktiskt det enda jag håller vänligt, för i övrigt har budskapen inte förändrats det minsta. I verkstaden är det fortfarande vaniljkaffe, svordomar, banankolor, bitska budskap och doften av ett mindre plåtslageri som gäller.
Har funderat på löda, svetsa och sånt, men hejtjena. Även om jag kan, så blev det nog lite väl avancerat för enbart smycken.
Hösten börjar förbereda sin entré, men det är helt okej. Jag är redo för att sitta och tillverka medan jag lyssnar på poddar eller musik och funderar på nästa grej att göra. Nytt material till cuffs ska beställas så att det finns i olika längder, och även lite grejer till halsbanden behöver fyllas på. Det är rätt meckigt att hitta en bra leverantör som håller kvalitet samtidigt som det ska vara lite fler än 5 stycken produkter i paketen, så det är där tiden försvinner. Letandet. Men allt för att det ska bli så göttigt som möjligt. Hade jag inte velat bära det själv så hade jag heller inte tillverkat det. Så, så är det.
Hoppas ni haft en riktigt jävla skön sommar, lika slapp som gäddhänget på en 90-åring.
Kläm,
Lisa
Lämna ett svar