Igår fick jag en idé. Farligt när man heter Lisa, för idag beställde jag liksom hem grejer för att kunna skrida till verket. Planerade egentligen att göra det först till hösten, men näe. Det går alltid undan när jag väl får en snilleblixt. Men! Det här tror jag kan bli rätt bra, faktiskt. Jag har säkert sagt så 263458 gånger förut och sedan har intresset liksom dött ut efter bara nån vecka, men den här gången är jag mer taggad än på jävligt länge. Ska bli spännande.
Kom på det när jag var ute och gick med pälsmupparna, det är oftast då det attackerar snilleblixtar från ingenstans. Kanske borde jag ha duckat, men nädå. Inte jag, inte. Och nu sitter jag här, och väntar som en liten snorunge inför julafton på att paketet ska ramla in.
Men har ni nån gång känt att, ”jag behöver fan det här”? För precis så känns det i hela kroppen. Och om du nu tänker att det handlar om träning av nåt slag, kan jag meddela att du är fett ute och sladdar på isen med din BobbyCar. Iiicke. Fast det behöver jag fan också ta tag i…
Jag har saknat att få vara kreativ jävligt länge. Nånstans nån gång lade jag det på hyllan av nån konstig anledning, och sedan har det liksom aldrig blivit av. De senaste 8 åren har jag lagt alldeles för mycket tid och energi på mitt jobb, och allt annat har liksom fått stå tillbaka tills det slukades av skuggorna och jag tappade bort mig helt och hållet. Fatta hur jävla fel det är!? Dags att byta hjulspår och få upp farten i mitt eget fucking spår. Mm, det låter bra mycket roligare så det satsar jag på.
Samtidigt förstår jag makens skepsism, han har ju trots allt följt mina svängar i 20 års tid. Men den här gången finns det en djupare tanke bakom min idé, och det är det som gör att det blir mer hållbart. Jag måste bara bli tillräckligt bra på det jag ska hålla på med, så att jag kan avslöja vad det är, haha! Och nej, inte heller en strippstång är inblandad. Tack och lov för allas bästa!
Kläm,
Lisa.
Lämna ett svar