Att vakna vid 6 och redan vara genomsvett har a-l-d-r-i-g varit min melodi, och såhär i 40+ålder så kan man ju känna att det väl för helvete räcker med förklimakteriet? Men nejdå. Här bjuds det för 5e dagen i rad på omättlig värme som bestämt sig för att den på riktigt ska suga vätskan ur en.
Nu ska jag väl inte klaga allt för mycket, det kunde ha varit värre, men vafan? Jag är född och uppvuxen vid havet, sedan 20 år boende i inlandsskogen. Varje värmebölja slås jag av samma förbannade bitterhet – vad gör jag här?! Luften står still även när det blåser, det regnar lodrätt istället för vågrätt, det blir aldrig riktigt kallt sådär så att det kryper igenom hudlagren på vintern och jävlar i att vad pollen det produceras på våren. Att ha bytt mullret från båtmotorer till A-traktorer är väl inte heller det något direkt hit.
Mellan besöken vid havet som det numera blir, så får jag helt enkelt förpassa mig själv till den djupaste skugga som står att finna och då och då plaska lite i hemmapöölen. Och visst överlever man. Men det är ju milsvidd skillnad från att guppa i havet. En bok och en liter kaffe så kan man trösta sig knappt nämnvärt, men längtan finns liksom alltid där. Aldrig de regniga dagarna, aldrig under vintern. Det är endast vår och sommar som är min gigantiska Akilleshäl. Att slippa vinterns snöslask som det alltid blir av havsluften kan däremot vara ganska skönt. Man är ju åtminstone inte blöt upp till knäskålarna av att ha gått till affären.
Jag får ofta tipsen att jag ska bada i sjö eller stanna inomhus. Har ni testat bada i en mindre sjö? Man blir förvisso jävligt brun, men det är inte av solen. Dyka kommer inte på frågan, för man ser inget ändå, och bil behöver man inte åka, man kan springa. Bromsar och knaggar motiverar fötterna att röra på sig alldeles utmärkt kan jag lova.
Stanna inomhus? Jamen, den lät ju förbannat roligt. Räcker det inte med att man jobbar inomhus året runt? Herregud, jag begriper inte att inte alla får samma panik som jag av det. Eller är jag skapt annorlunda även där?
Och hur kan jag då vara så säker på att det är onödigt varmt? Jo, för att mina mexikanska pälsvidunder till högljudda lyckopiller föredrar att ligga på de svala betongplattorna i skuggan istället för i solen. De vill hellre hålla sig till gränsen till en brusten urinblåsa än behöva trampa runt en kissrunda. Att inte robotgräsklipparen får värmeslag begriper jag inte, men jag är jävligt tacksam för att både jag och mannen slipper släpa gräsklipparen nuför tiden. Mer tid till skugghäng, helt enkelt.
Nähe, nu ska jag göra ett oerhört vackert fridyk ner i pöölen och stänga ihop datorn för idag. Läsa ännu en bok, dricka en massa vätskeersättning och flämta i skuggan.
Kläm,
Lisa
Lämna ett svar